I korruptionsindex är Sverige världens tredje minst korrupta land, efter Danmark och Finland. Det innebär att vi kan lita på att myndigheter, domstolar och polis fungerar som det är tänkt. Man kan tycka att vi borde kunna luta oss tillbaka och känna oss rätt nöjda med det. Men så enkelt är det tyvärr inte. Rättssäkerhet är något som alltid behöver försvaras och lyftas för att den ska fortgå. Dessutom påverkas vi i stor utsträckning av hur rättssäkerheten ser ut i andra länder. Jag ska ta ett exempel.
Tänk dig att en utredning om brott inleds i ett annat EU-land, men den misstänkte finns i Sverige. Det andra EU-landet vill då att den misstänkte ska överlämnas till det land där han eller hon är misstänkt för brott. Inom EU finns då principen om ömsesidigt erkännande. Den innebär inom straffrätten att länder inom EU ska respektera varandras rättsliga beslut, utan egen överprövning.
Så att när ett annat EU-land utfärdar en så kallad europeisk arresteringsorder, det vill säga när ett EU-land begär att en person i ett annat EU-land ska överlämnas för att lagföras eller straffas i det första landet, ska svenska domstolar bara kontrollera om överlämnandet är möjligt, inte pröva om personen verkligen begått ett brott eller om misstankegraden är stark nog. Finns det möjligheter ska överlämnandet genomföras, personen häktas i Sverige och hämtas sedan av det andra EU-landet.
Det låter ju ändå ganska vettigt och det finns naturligtvis goda skäl till att EU-länder ska samarbeta i fråga om lagföring av brott. Men vad händer när rättssystemet i det EU-land som begär att en person ska överlämnas inte fungerar som det är tänkt? Domstolar och åklagare i det landet kanske inte längre är objektiva eller fria från korruption. Den misstänkte kanske i själva verket är en oppositionell politiker eller en människorättsaktivist och inte alls någon brottsling.
Mot den bakgrunden finns det all anledning att inse att rättssäkerheten i andra EU-länder även angår oss här i Sverige. Att luta sig tillbaka när det gäller rättssäkerhet och korruption är aldrig något alternativ.
Krönika av Petter Mörk, publicerad i Umeå Tidning 2016-04-27