För den som har begått brott innan han eller hon fyllt 18 år finns särskilda påföljder, däribland ungdomsvård och ungdomstjänst. Med ungdomsvård avses att den unge ska genomgå vård eller andra insatser som socialnämnden rekommenderar. Ungdomstjänst innebär att den unge ska utföra oavlönat arbete under ett bestämt antal timmar.
Om varken ungdomsvård eller ungdomstjänst anses vara tillräckligt ingripande påföljder kan den unge istället dömas till ungdomsövervakning. Påföljden, som infördes 2021 och som verkställs av Kriminalvården, innebär att den unge regelbundet har möten med en särskilt utsedd koordinator, inte får vistas utanför bostaden under helgnätter samt är skyldig att genomgå drog- och alkoholkontroller. Beroende på den enskildes behov kan föreskrifter också meddelas om boende, skolgång, vård etc.
Eftersom påföljden ungdomsövervakning är förhållandevis ny har det saknats närmare vägledning kring när ungdomsövervakning bör väljas i stället för ungdomsvård eller ungdomstjänst. Nu har dock Högsta domstolen (HD) kommit med en dom (mål nr B 4296-22) som förtydligar hur bedömningen ska göras.
HD konstaterar att straffmätningsvärdet för den i det målet aktuella brottsligheten motsvarade cirka sju månaders fängelse. HD menade att den av socialnämnden föreslagna vården i form av samtalsbehandling visserligen skulle kunna bidra till att den unge inte utvecklades ogynnsamt, men att påföljden inte var tillräckligt ingripande. Detta gällde enligt HD även med beaktande av möjligheten att kombinera ungdomsvården med ungdomstjänst. Till följd därav dömdes den unge till ungdomsövervakning i sju månader. HD noterade då att särskilt att den samtalsbehandling som ungdomsvården avsåg att innehålla även kunde utgöra en del av verkställigheten av en ungdomsövervakning.
Artikel skriven av praktikanten Jennifer Granlund som läser termin 8 på juristprogrammet tillsammans med advokaten Eva Olofsson
