Så kallad phishing (med ett annat ord, nätfiske), alltså att bedragare lurar bankkunder att lämna ut koder eller logga in på Bank-Id, är en brottstyp som blivit alltmer utbredd. Hittills har det funnits en hel del osäkerhet kring i vilka situationer som banken ska ersätta kunden fullt ut och i vilka situationer som ansvaret helt eller delvis faller på kunden.
Vi har sett flera exempel på när banker inte varit beredda att ersätta kunderna alls och då hänvisat till att kunderna varit alltför vårdslösa, fastän det varit fråga om avancerade bedrägerier, berättar advokaten Anton Strandberg.
Bankerna har försökt lägga ett stort ansvar på kunderna i att skydda sina koder och att exempelvis inte logga in på uppmaning av personer som ringer eller på annat sätt hör av sig. Många gånger är dock bedragarna väldigt skickliga i sina bedrägerier. De lyckas på olika sätt få kunden att få förtroende för dem och lyckas därigenom få kunden att till exempel dela med sig av sina koder trots att man egentligen vet att man inte borde göra det.
Nu har Högsta domstolen (HD) kommit med en dom som förhoppningsvis förtydligar läget för en hel del drabbade kunder berättar Anton Strandberg.
Advokaten Anton Strandberg
Det HD säger är att det ska väldigt mycket till innan hela kostnadsansvaret ska landa på en konsument. HD menar att det främst är i situationer där konsumenten exempelvis lämnat ut koder, trots att man insett risken för att man håller på att utsättas för ett bedrägeri, som konsumenten får stå hela kostnaden – i övriga fall är det i huvudsak bankens ansvar att återställa balansen på bankkontot.
För företagsbankkunder är ansvaret större och det krävs en mindre allvarlig vårdslöshet i jämförelse med en konsument för att banken ska stå ansvaret, förklarar Anton Strandberg.
