I samband med att den så kallade samtyckeslagstiftningen infördes sommaren 2018 beträffande våldtäktsbrott infördes även en ny brottsrubricering, nämligen oaktsam våldtäkt. Bestämmelsen handlar om situationen att någon misstänker att den andra personen inte deltar frivilligt men ändå genomför den sexuella handlingen. Bestämmelsen kan också i vissa fall användas då en person visserligen inte misstänker, men borde misstänka, att målsäganden inte valt att delta.
Sedan bestämmelsen infördes har endast ett fåtal personer dömts för just oaktsam våldtäkt. Nyligen kom dock Högsta domstolen (B 1200-19) med ett avgörande som blir vägledande. I det fallet handlade det om en man som stämt träff med en kvinna som innan träffen gjort klart att hon inte ville ha sex med honom. Under det händelseförlopp som därefter följer, där mannen bland annat genomför ett samlag med henne, är kvinnan passiv och mannen vidgår även att han vid något tillfälle var osäker på om hon sov.
Högsta domstolen (HD) anser i sin dom att mannen inte kan dömas för våldtäkt, eftersom han inte hade uppsåt att begå det brottet. Något förenklat menar HD att mannen dels inte hade förstått att kvinnan inte deltog frivilligt, dels att det inte är visat att han skulle ha genomfört samlaget även om han faktiskt hade vetat att hon inte deltog frivilligt. Däremot anser HD att mannen har varit grovt oaktsam, eftersom han insett risken för att kvinnan inte deltog frivilligt men ändå genomfört gärningarna. Mannen dömdes därför för oaktsam våldtäkt.
Även Svea Hovrätt har nyligen dömt en man för oaktsam våldtäkt. I det fallet handlade det om en man som köpt sex av en kvinna som var utsatt för människohandel. Hovrätten ansåg att mannen varit grovt oaktsam, då han insett risken för att kvinnan inte deltog frivilligt men ändå genomförde samlag med henne.
Båda avgörandena visar att det ligger ett stort ansvar på den som genomför en sexuell handling med någon att försäkra sig om att den personen deltar frivilligt, vilket också var ett av syftena med ändringarna av lagstiftningen.
Skrivet av advokat Eva Olofsson
