090-77 83 10 (Umeå) 0910-135 00 (Skellefteå)info@ahlgrens.nu

Få har nog undgått att barnkonventionen, eller FN:s konvention om barnets rättigheter som den egentligen heter, blev svenska lag den 1 januari 2020. Frågan som många ställer sig är dock vad detta faktiskt innebär?

För att försöka besvara denna fråga tänker jag börjar med en kort bakgrund. Barnkonventionen trädde i kraft den 2 september 1990 och samma år ratificerade Sverige konventionen. Att Sverige ratificerade konventionen innebär att Sverige förpliktade sig att följa konventionen. Det finns olika sätt att följa sina åtaganden enligt en konvention och under en lång tid ansågs det vara tillräckligt om Sverige använde sig av den så kallade transformeringsmetoden, vilket betyder att Sverige ändrar och anpassar sina lagar så att de uppfyller konventionens bestämmelser. Kortfattat betyder detta att konventionen inte var svenska lag men att hänsyn skulle tas till den när svenska lagar stiftades. Denna ordning gällde som nämnts fram till den 1 januari i år. Så vad blir skillnaden nu när barnkonventionen faktiskt är svenska lag?

Rent juridisk innebär detta att barnkonvention numera kan tillämpas direkt av domstolar och andra myndigheter likt vilken annan lag som helst. Således är konventionen inte enbart något som påverkar svenska lagar längre utan den har nu samma ställning som alla andra lagar i Sverige, bortsett från de fyra grundlagarna som alltid väger tyngst. Men kommer detta innebär någon skillnad i praktiken frågar du mig då.

Denna fråga finns det olika svar på. Vissa menar att den nya lagen enbart har en symbolisk betydelse medan andra menar att lagen kommer innebär en reell skillnad.

Lagrådet, som består av domare från landets högsta instanser och har till uppgift att granska och yttra sig över lagförslag, är en av aktörerna som anser att den nya lagen främst är en symbolisk sådan. Lagrådet framför även kritik när det gäller att göra barnkonventionen till svensk lag. Lagrådet menar bland annat att konventionen inte är skriven som svenska lagar vanligtvis skrivs och att många av bestämmelser är så vaga att de kommer blir svåra att tillämpa. Vidare anser Lagrådet att behovet att göra konventionen till svenska lag inte utretts tillräckligt, främst eftersom utredningen om hur väl svensk lag uppfyller konventionens bestämmelser kommer påbörjas nu efter att lagen trätt i kraft. Utöver detta kommer Sverige även fortsättningsvis använda sig av transformeringsmetoden och också stäva efter ett ”kunskapslyft” genom att öka kunskapen om barnkonventionen bland barn och unga, kommuner, landsting och statliga myndigheter. Lagrådet är av uppfattningen att det främst är transformeringen och kunskapslyftet som kommer kunna medföra någon verklig skillnad och inte det faktum att barnkonventionen nu är svensk lag.

UNICEF Sverige är av en annan uppfattning och har enligt egna uppgifter länge arbetat för att barnkonventionen ska bli svensk lag.  Organisationen menar att det inte är tillräckligt att enbart använda sig av transformeringsmetoden för att säkerställa barns rättigheter utan att denna metod i kombination med att konventionen även är svensk lag är det mest effektivaste sättet att uppnå detta mål. UNICEF Sverige menar att det faktum att barnkonventionen nu är svensk lag kommer att stärka barns rättsliga ställning inom rättsväsendet, stärka rättssäkerheten när det gäller barn och sätta barns bästa i främsta rummet på tydligare sätt än tidigare.

Vem som har rätt här och vilken betydelse denna nya lag kommer att ha är helt enkelt en resa som vi alla kommer få följa med på. Det som redan nu går att konstatera är dock att Sverige som land numera även på pappret faktiskt tänker på barnen.

Skrivet av biträdande juristen Elin Edlund